Suvanto

Metsapirtti

Versio 24. maaliskuuta 2018 kello 00.38

Suvanto lähteissä

Vuosi 1818

• 31.10.1818 Taipale Åbo Allmänna Tidning
  • Genom naturens egen åtgård har här en händelse tilldragit sig,märkwärdig i sig sjelf, och till sina följder in en framtid för orten wälgörande, Suwando, en insjö, som wid gästgifweriet Kiwiniemi (beläget wid landswågen emellan Wiborg och Kexholm, på 80 wersts eller 8 Swenska mils afstånd ifrån den förra samt 48 werst eller 4 4/5 Sw mil ifrån den sednare staden) tager sin början, och sedermera i en längd af 37 werst (3 7/10 Sw mil) sträcker sig fram långs åt Ladoga Sjön, afskild derifrån blott genom en smal landås, Taipale kallad, hade intill nåstledne wår utfallit i elfwen Wuoxen, som sammanbinder Saima och Ladoga insjöar. Medelst genomgräfning af Taipale ås sökte man wäl för några år tillbaka att directe förbinda äfwen Suwando med Ladoga, hwarifrån man dock, i anseende till åsens sandiga grund och den från derintill liggande låga strand hopdrifna sanden, nödgades afstå; men hwad af sådan orsak då icke utföras kunde, har nu i år naturen sjelf snart och werksamt åstadkommit.
  • Af det owanligt starka flodwattnet son ej kunde, i den mån det samlats, genom Wuoren afföras, och genom tillika inträffad häftig storm och stark isgång, höjde sig sidstledne wår Suwando sjö så mycket, att den om morgonen den 14 (26) Maji begynte taga sitt aflopp öfwer landåsen Taipale, och ännu samma qwäll densamma fulleligen genombröt. Till lycka märktes faran af de derå boende få bönder så tidigt, att de ej allenast hunno rädda sina lif och sin egendom, utan ock med tillhjelp af sina grannar undanflytta sina hus, hwadan ock ej mera än ett Grekiskt Bönehus (Säässynä) å den derstädes anlagda skansen, samt en liten bondestuga blefwo af floden bortförde.
  • Der landåsen förut skatt, befinner sig nu djup långt in i Ladoga gående kanal, och kan man nu med stora båtar landa der hwarest förut det låga wattnet afskar all tillgång. Tillika har wattnet i Suwando sjö så fallit, att ej allenast strånderne å ömse sidor, utan ock wiken wid Kiwiniemi och Taipale till flere werst i längd och bredd uttorkat, och att man redan twå weckor efter händelsen kunde torrskodd der öfwergå, hwarest wattnet förut stått flere famnar högt. Den qwarlemnade torra jordbädden utgöres till det mesta af godt Sädes och Ängsland. I Kiwiniemi wiken har man funnit en Kyrkoklocka af 4 Puds (7 Lipp 14 markers) wigt, med årtalet 1616, förmodligen tillhörande den Kyrka, som, enligt i behåll warande handlingar, fordom stått der i nejden, och under sedermera infallna krigs-oroligheter genom försänkning bragt i säkerhet.
  • Genom den således skedda förändringen utfaller nu Suvando sjös watten, ej, såsom förut, i Wuoxen, utan rätt fram i Ladoga sjön; och kunde nu med blott ringa åtgärd af menniskohänder Wuoxen wid Kiwiniemi i Suwando fällas, hwarigenom icke allenast en begwäm wattuled wore från denne elf, som nu, efter många krökningar och höga wattenfall, wid Kexholm och Pärnäkoski utlöper i Ladoga, oppen ända till St.\ Petersburg, utan ock, medelst wattnets fällande i Wuoxen från Imatra fors till nästnämnde 2:ne utlopp, oberäkneliga widder af till uppodling tjenlig mark åt landet tillwinnas kunde. Af dem skulle säkert fördelen wida öfwerstiga wärdet af de Fisken som nu finnas wid Kexholm, och må hända komme genom den föreslagna wattenafledningen att derstädes fösswinna: men jemväl dessa skula genom de wid Kiviniemi uppkommande nya blifwa ersatte, och förlusten af dem ingalunda hindra att ju Kexholm likafullt kan fortfara att wara hwad den warit och än är, en handelsstad wid Ladoga.

Vuosi 1838

• 30.06.1838 Taipalejoen syntyminen vuonna 1818 Borgå Tidning
  • Den 26 Maji 1818 timade i Sackola en naturhändelse, som för hela socknen medförde de fördelaktigaste följder. Den dervarqnde 37 verst långa, men ganska smala insjön Suvando, som genom ett mycket smalt näs, Kiviniemi, är afskuren från Wuoxen och genom ett annat, Taipale, var skild från Ladoga, genombröt sistnämnde ås och beredde sig ett utlopp. Några år förut hade man genom gräfning försökt åstadskomma detsamma, men afstått fran företaget i anseende till dermed förknippade svårigheter. Genombrytningen skedde nu så våldsamt, att de få personer, hvilka bodde på åsen som knappast hunno undanflytta sin lösegendom och en del af byggnaderne, hvarföre äfven ett Grekiskt bönehus af floden bortfördes. Vattnet i insjön sänkte sig öfver fyra famnar och bildade sålunda på ömse sidor högst betydliga tillandningar, som utgöra de bördegaste ängar, af hvilka några tvenne gånger om året kunna bergas. I vestra hörnet af sjön fanns en kyrkoklocka af nära 8 lispunds vigt, gjuten år 1616 och ditsänkt trologin under det store, tjuguårige kriget.
  • von Knorring nämner i sin förtjenstfulla Beskrifning öfver Gamla Finland, det näset vid Kiviniemi kunde öppnas af 100 man på en dag, hvarigenom alla jordägare vid Wuoxen vunne otroliga fördelar, då nämnde flod i en korrtare riktning denna väg finge utlopp i Ladogo; endast Kexholm skulle dervid något förlora, då dervarande stora fiskerier komme att förminskas till fördel för andra orter vid Wuoxen.
  • Från denna tilldragelse torde vi lämpligast öfvergå till öfversvämningarne. Som bekant, hafva många trakter i Finland , belägna ej allenast vid floder, utan äfven vid de oräkneliga sjöarne i det inre af landet, tidtals varit utsatta för sådana , ehuru vanligtvis ei af svårare beskaffenhet, än att någon bro blifvit skadad och gräsväxten på närliggande ängar förminskats. Vi underlåte derföre att omnämna dessa föga ovanliga händelser och anmärke endast året 1780, såsom utnärkt af synnerligen högt vatten. ...

Vuosi 1839

• 16.01.1839 Suvantojärvi Borgå Tidning
  • Sjön Suando
  • Sackola socken i Wiborgs Län är till största delen belägen omkring en smal, men mer än trettio verst lång sjö, benämnd Suando. Denna sjö låg ända till år 1818 öfver 18 fot högre än Ladoga och var derifrån vid östra ändan afskild genom en hög sandås, beväxt med stora fururu. Vattnet i Suando hade då sitt utlopp i Wuoxen vid sydöstra ändan af sjön, invid Kiviniemi, alldeles imotsatt rigtning, emot hvad den nu har. Sockneboerne, inseende nyttan af sjöns fällande i Ladoga, hade också gjort flera försök att genomgräfva åsen, men utan efterlängtad påföljd. Äfven Regeringen fäste sin uppmärksamhet vid detta företag. År 1741 väntades för detta ändamål till socknen en afdelning militär, för hvars behof bakugnar redan blefvo uppförda, invid byn Taipale, der åsen skulle genomgrävas. Men det då inträttade Willmanstrandska kriget kallade snart krigarne till andra göromål. Föstnämnde år 1818 skulle dock naturen uträtta, hvad menniskohänder icke förmått. Om vindern hade mycket snö fallit, som af den ovanligt varma våren hastigt bortsmälde, så att vattnet i Suvando betydligen steg öfver sina bräddar och började småningom rinna långs med den rännil, man dessförinnan gjort uti åsen. Den 18 Maj samma år var en varm och skön dag. Muntre fiskare rodde af och an på den spelönande arbete, tills de med häpnad funno, att båtarne stadnade på torra landet. Till sin stora förundran sågo de nu, i stället för den klara vattenytan, en svart gyttja hafva utbredt sig, likt ett liktäcke, på flera hundrade alnars längd från den förra stranden. Men var förvåningen stor för alla dem, hvilka denna dag fårdades på Suando, så var den fasaväckande hos invånarne i Taipale, en liten by vid Ladogas strand. Som ett lössläppt odjur sågo de vattnet rusa emot sig; allt som stod i vägen krossades och bortfördes af dess våldsamhet; en vacker björkskog, ett litet ryskt Bönehus, några byggnader ifrån byn och jordfasta stenar bortspolades af den våldsamt hvälfvande vattenmassan. Genom detta utfall har Suoando minskats till en tredjedel; men i dess ställe fägnas nu ögat af de herrligaste och bördigaste ängar, i synnerhet på sjöns östra sida, der den mesta tillandningen skett.
  • En tradition hade gått ifrån far till son, att en kyrkklocka blifvid under K Carl XII:s krig nedsänkt i sjön invid Kiviniemi by, hvarkest kyrkan fordom stått. Så noggrann kännedom trodde man sig äga derom, att man icke allenast kände stället, hvarest klockan låg, utan äfven namnen på de bönder, hvilka nedsänkt densamma. Man hade efterkrigets slut gjort flera försök att uppsöka klockan, men förgäfves. Försöken förnyades med större hopp om framgång, sedan vattnet numera fallit långt utöfver det ställe, hvarast klockan, enligt traditionen, bordt ligga. Redan hade man dock uppgifvit allt hopp om dess återfinnande, redan ansåg mången berättelsen om klockan för en saga, då en vacker sommardag, flere veckor efter sjöns utfall, några vaabarn roade sig med stenkastning på tillandningsmarken nära tilli Kiviniemi, och vid fallet af en kastad sten trodde sig hafva hört ett ovanligt ljud, likt klangen af malm. De hasta till stället, hvarifrån ljudet nått deras öron; ingenting var att ses. Men då tanken på klockan lekte barnen i hogen, kastade de mossan och gyttjan åsido - samt hade nu glädjen att finna en kant af den så mycket eftersökta. Byns folkmängd tillströmade och klockan uppdrogs. Kläppen och allt som varit af jern var bortfrätt. Då fyndet blef rengjordt ifrån gyttja och rost, stod derpå att läsas årtalet 1616. Sedermera räknades klockan i tio år ibland kyrkans skräp; men genom nuvarande Kyrkoherdens försorg är den iordningstäld, och kallar nu, efter hundraårig hvila, med sitt klara och sköna ljud bygdens invånare till helgedomen, att tjena Homon, för hvilken tusende år äro såsom den dag, i går framgick, och såsom en nattväckt.

• 03.06.1839 Några ord om Jämerna och särdeles om ett af Novgorodernas krigståg emot detta folk Helsingfors Morgonblad no 41