|
|
| (Versioiden välissä 35 muuta muokkausta.) |
| Rivi 1: |
Rivi 1: |
| - | == Lehdistö artikkeleita 1800-luvulla ==
| |
| | | | |
| - | === Vuosi 1818 ===
| |
| - | * 31.10.1818 [http://www.metsapirtti.net/pitajaju/2018/Kotiseutumatka-2018_ilmoitus1a.pdf Taipale] Åbo Allmänna Tidning
| |
| - | ** Genom naturens egen åtgård har här en händelse tilldragit sig,märkwärdig i sig sielf, och till sina följder in en framtid för orten wälgörande, Suwando, en insjö, som wid gåstgifweriet Kiwiniemi (belåget wid landswågen emellan Wiborg och Kexholm, på 80 wersts eller 8 Swenska mils afstånd ifrån den förra samt 48 werst eller 4 4/5 Sw mil ifrån den sednare staden) tager sin början, och sedermera i en längd af 37 werst (3 7/10 Sw mil) sträcker sig fram långs åt Ladoga Sjön, afskild derifrån blott genom en smal landås, Taipale kallad, hade intill nåstledne wår utfallit i elfwen Wuoren, fem sammanbinder Saima och Ladoga insidar. Medelst genomgråsning af Taipale ås sökte man wäl för några år tillbaka att directe förbinda åswen Suwando med Ladoga, hwarifrån man dock, i anseende till åsens sandiga grund och den från berintill liggande låga strand hopdrifna sanden, nödgades afstå; men hwad af sådan orsak då icke utföras kunde, har nu i år naturen sjelf snart och werksamt åstadkommit.
| |
| - | ** Af det owanligt starka flodwattnet son ej kunde, i den mån det samlats, genom Wuoren afföras, och genom tidika inträffad häftig sterm och stark isgång, höjde sig sidstledne wår Suwando sjö så mycket, att den om morgonen den 14 (26) Maji begynte taga sitt aflopp öfwer landåsen Taipale, och ännu samma qwäll densamma fulleligen genombröt. Till lycka märktes faran af de derå boende fo bönder så tidigt, att de ej aklenast hunno rådda sina lif och sin egendom, utan ock med tillhjelp af sina grannar undanflytta sina hus, hwadan ock ej mera än ett Grekiskt Bönehus (Sååssynå) å den derstående anlagda skansen, samt en liten bondestuga blefwo af floden bortförde.
| |
| - | ** Der landåsen förut skatt, befinner sig nu djup långt in i Ladoga gående kanal, och kan man nu med stura båtar landa der hwarest förut det låga wattnet afskar all tillgång. Tidika har wattnet i Suwando sjö så fallit, att ej allenast strånderne å öme sidor, utan ock wiken wid kiwiniemi och Taipale till flere werst i långd och bredd uttorkat, och att man redan twå weckor efter händelsen kunde torrskedd der öfwergå, hwarest wattnet sörut flått flere famnar högt. Den owarlemnade torra jordbådden utgöres till det mesta af godt Sådes och Ängsland. I Kiwiniemi wiken har man funnit en Kyrkoklocka af 4 Puds (7 Lifsp 14 markers) wigt, med årtalet 1616, förmodligen tillhörande den Kyrka, som, enligt i behåll warande handlingar, fordom skått der i nejden, och under sedermera infallna krigs-oroligheter genom försänkning bragt i fåkerhet.
| |
| - | ** Genom den således skedda förändringen utfaller nu Suvando sids watten, ej, såsom förut, i Wuoren, utan rått fram i Ladoga sidn; och kunde nu med blott ringa åtgård af menniskohänder Wuoren wid Kiwiniemi i Suwando fållas, hwarigenom icke allenast en begwäm watteled wore från denne ekf, som nu, efter många krökningar och höga wattenfall, wid Kexholm och Pärnäkoski utlöper i Ladoga, oppen ända till St.\ Petersburg, utan ock, medelst wattnets fällande i Wuoren från Imatra fors till nästnämnde 2:ne utlopp, oberåknetiga widder af till uppodling tjenlig mark åt landet tillwinnas kunde. Af dem skulle säkert fördelen wida öfwerstiga wärdet af de Fisken som nu finnas wid Kexholm, och må hända komme genom den föreslagna wattenafledningen att derstådes fösswinna: men jemvål dessa skala genom de wid Kiviniemi uppkommande nya blifwa ersatte, och förlusten af dem ingalunda hindra att ju Kexholm likafullt kan fortfara att wara hwad den warit och än år, en handelsstad wid Ladoga.
| |
| - |
| |
| - | === Vuosi 1838 ===
| |
| - | * 30.06.1838 [https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/389820?page=2 Taipalejoen syntyminen vuonna 1818] Borgå Tidning
| |
| - | ** Den 26 Maji 1818 timade i Sackola en naturhändelse, som för hela socknen medförde de fördelaktigaste följder. Den dervarqnde 37 verst långa, men ganska smala insjön Suvando, som genom ett mycket smalt näs, Kiviniemi, är afskuren från Wuoxen och genom ett annat, Taipale, var skild från Ladoga, genombröt sistnämnde ås och beredde sig ett utlopp. Några år förut hade man genom gräfning försökt åstadskomma detsamma, men afstått fran företaget i anseende till dermed förknippade svårigheter. Genombrytningen skedde nu så våldsamt, att de få personer, hvilka bodde på åsen som knappast hunno undanflytta sin lösegendom och en del af byggnaderne, hvarföre äfven ett Grekiskt bönehus af floden bortfördes. Vattnet i insjön sänkte sig öfver fyra famnar och bildade sålunda på ömse sidor högst betydliga tillandningar, som utgöra de bördegaste ängar, af hvilka några tvenne gånger om året kunna bergas. I vestra hörnet af sjön fanns en kyrkoklocka af nära 8 lispunds vigt, gjuten år 1616 och ditsänkt trologin under det store, tjuguårige kriget.
| |
| - | ** von Knorring nämner i sin förtjenstfulla Beskrifning öfver Gamla Finland, det näset vid Kiviniemi kunde öppnas af 100 man på en dag, hvarigenom alla jordägare vid Wuoxen vunne otroliga fördelar, då nämnde flod i en korrtare riktning denna väg finge utlopp i Ladogo; endast Kexholm skulle dervid något förlora, då dervarande stora fiskerier komme att förminskas till fördel för andra orter vid Wuoxen.
| |
| - | ** Från denna tilldragelse torde vi lämpligast öfvergå till öfversvämningarne. Som bekant, hafva många trakter i Finland , belägna ej allenast vid floder, utan äfven vid de oräkneliga sjöarne i det inre af landet, tidtals varit utsatta för sådana , ehuru vanligtvis ei af svårare beskaffenhet, än att någon bro blifvit skadad och gräsväxten på närliggande ängar förminskats. Vi underlåte derföre att omnämna dessa föga ovanliga händelser och anmärke endast året 1780, såsom utnärkt af synnerligen högt vatten. ...
| |
| - |
| |
| - | === Vuosi 1839 ===
| |
| - | * 16.01.1839 [https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/391054?page=1 Suvantojärvi] Borgå Tidning
| |
| - | ** Sjön Suando
| |
| - | ** Sackola socken i Wiborgs Län är till största delen belägen omkring en smal, men mer än trettio verst lång sjö, benämnd Suando. Denna sjö låg ända till år 1818 öfver 18 fot högre än Ladoga och var derifrån vid östra ändan afskild genom en hög sandås, beväxt med stora fururu. Vattnet i Suando hade då sitt utlopp i Wuoxen vid sydöstra ändan af sjön, invid Kiviniemi, alldeles imotsatt rigtning, emot hvad den nu har. Sockneboerne, inseende nyttan af sjöns fällande i Ladoga, hade också gjort flera försök att genomgräfva åsen, men utan efterlängtad påföljd. Äfven Regeringen fäste sin uppmärksamhet vid detta företag. År 1741 väntades för detta ändamål till socknen en afdelning militär, för hvars behof bakugnar redan blefvo uppförda, invid byn Taipale, der åsen skulle genomgrävas. Men det då inträttade Willmanstrandska kriget kallade snart krigarne till andra göromål. Föstnämnde år 1818 skulle dock naturen uträtta, hvad menniskohänder icke förmått. Om vindern hade mycket snö fallit, som af den ovanligt varma våren hastigt bortsmälde, så att vattnet i Suvando betydligen steg öfver sina bräddar och började småningom rinna långs med den rännil, man dessförinnan gjort uti åsen. Den 18 Maj samma år var en varm och skön dag. Muntre fiskare rodde af och an på den spelönande arbete, tills de med häpnad funno, att båtarne stadnade på torra landet. Till sin stora förundran sågo de nu, i stället för den klara vattenytan, en svart gyttja hafva utbredt sig, likt ett liktäcke, på flera hundrade alnars längd från den förra stranden. Men var förvåningen stor för alla dem, hvilka denna dag fårdades på Suando, så var den fasaväckande hos invånarne i Taipale, en liten by vid Ladogas strand. Som ett lössläppt odjur sågo de vattnet rusa emot sig; allt som stod i vägen krossades och bortfördes af dess våldsamhet; en vacker björkskog, ett litet ryskt Bönehus, några byggnader ifrån byn och jordfasta stenar bortspolades af den våldsamt hvälfvande vattenmassan. Genom detta utfall har Suoando minskats till en tredjedel; men i dess ställe fägnas nu ögat af de herrligaste och bördigaste ängar, i synnerhet på sjöns östra sida, der den mesta tillandningen skett.
| |
| - | ** En tradition hade gått ifrån far till son, att en kyrkklocka blifvid under K Carl XII:s krig nedsänkt i sjön invid Kiviniemi by, hvarkest kyrkan fordom stått. Så noggrann kännedom trodde man sig äga derom, att man icke allenast kände stället, hvarest klockan låg, utan äfven namnen på de bönder, hvilka nedsänkt densamma. Man hade efterkrigets slut gjort flera försök att uppsöka klockan, men förgäfves. Försöken förnyades med större hopp om framgång, sedan vattnet numera fallit långt utöfver det ställe, hvarast klockan, enligt traditionen, bordt ligga. Redan hade man dock uppgifvit allt hopp om dess återfinnande, redan ansåg mången berättelsen om klockan för en saga, då en vacker sommardag, flere veckor efter sjöns utfall, några vaabarn roade sig med stenkastning på tillandningsmarken nära tilli Kiviniemi, och vid fallet af en kastad sten trodde sig hafva hört ett ovanligt ljud, likt klangen af malm. De hasta till stället, hvarifrån ljudet nått deras öron; ingenting var att ses. Men då tanken på klockan lekte barnen i hogen, kastade de mossan och gyttjan åsido - samt hade nu glädjen att finna en kant af den så mycket eftersökta. Byns folkmängd tillströmade och klockan uppdrogs. Kläppen och allt som varit af jern var bortfrätt. Då fyndet blef rengjordt ifrån gyttja och rost, stod derpå att läsas årtalet 1616. Sedermera räknades klockan i tio år ibland kyrkans skräp; men genom nuvarande Kyrkoherdens försorg är den iordningstäld, och kallar nu, efter hundraårig hvila, med sitt klara och sköna ljud bygdens invånare till helgedomen, att tjena Homon, för hvilken tusende år äro såsom den dag, i går framgick, och såsom en nattväckt.
| |
| - |
| |
| - | === Vuosi 1842 ===
| |
| - | * 16.03.1842 [https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/389282?page=1 Anteckningar ur en Historiebok för Sackola Församling] Borgå Tidning
| |
| - | ** Artikkelissa kerrotaan lyhyesti Sakkolan seudun historiaa ja väestöliikkeitä Novgorodin ja ruotsin vallan aikoina.
| |
| - | ** Gamla invånare säga, att de fordne Åboer af Grekiska religionen flyttad härifrån till Ingermanland, omkring den tiden Svenske krigsbefälfvaren Grefve ''Jacob Pontus(son) de la Gardie'' härigenom tågat åt Novogorod, eller kort efter den derpå följande freden i Stolbova 1617.
| |
| - | ** Det är svårt att nu med säkerhet säga, hvad som förorsakat denna utflyttning. Troligt är, att de befallande fört med sig de sina, eller att invånarne funnit sig nöjdare att flytta till de mera fruktbärande och lättare brukta länder på andra sidan om Neva, eller som den då kallades Nyen. Den nämnde Svenska hjelten är här ännu och kanske länge i godt minne derigenom, att han låtit göra sig broar och vägar öfver morasser. Hvad deraf än är qvar kallas ''Pontuxen silta''. Han torde i denna nejd dröjt någet länge, ededan gamla veta säga: 'menä kesä, menä talvi, vaan ej menä Laiska-Jaakko'. Troligt är, att äfven ifrån flere andra Socknar, såsom Rautu etc skett en dylik flyttning. Man förmodar att de i Ingermanland befinteliga Finnar, som kallas Karjalaiset, torde vara härifrån eller från denna nejd.Åtminstone är deras Qvinfolks kläder, utom några förändringar, mycket lika med de här qvarblefnas. Dessa (Greker) hafva en by och kallas Åboerne, hvilka man anser vara de äldsta invånarene härstädes, ''Waskelaiset''. I de bortgåengnes ställe har sedermera tillkommit åboer ifrån flere orter i Finland. Flere bönder kunna ännu säga, hvarifrån deras förfäder hitkommit. Det kan anmärkas, att under den långa krigstiden, som slöts 1721, äfven ifrån Åland hitkommit en Eric Lomberg, såsom krigsfånge, och sedan fredstiden satt sig här att bo; hans barnabarn lefva än. Tiden då invånarne blifvit här i vissa Socknar fördelta, kan ej sägas. Till Sackola Socken ha då blifvit räknade invånare kring Suvando sjö, nemligen byarne närmast dertill och några andra på båda ändarne, och derföre är Socknen lång och smal; den är omkring 60 verst i längden och ungefät 8 verst i bredden. Till Suvando sjö, som enligt pålitlig berättelse blifvit af gamla Ryssar kallad ''Tschornaja Reka'', svarta Ån, (än lefvande Finnar veta det gamla Finska namnet ''Mustajoki'') flyter vattnet ifrån Lembala sjön genom Visjoki. Suvando har i äldre tider varit smal, men har blifvit årligen bredare, emedan jorden på den sidan, der kyrkan står, till större delen består af sandblandad flytande lera, och derföre fallit årligen mer och mindre i sjön; hvarföre åkrarne i samma mån fallit in och blifvit smalare, synnerligen de år, då vårflöd-vattnet varit ymnigare, och utfllet vid Kiviniemi ej hinner så hastigt afbörda vattnet, som nödigt vore. Men hvarifrån det ymniga vattnet kommit, som förorsakat att Suvando blifvid en tredjedel eller deröfver bredare, kan ej nu med säkerhet sägas. Så mycket är säkert att genom det myckna vattnet förorsakats, att betydande morasser blifvit otjenliga att cultiveras och mera skadliga , i det de hållit hos sig mera köld och varit orsaken till otidiga nattfroster, så om våren som hösten. (Dessa olägenheter hafva aefter 1818 upphört, sedan Suvando sjö till större delen fallit i Ladoga, se Borgå Tidn. 1859 N:o 5).
| |
| - | ** Det är bekant, att man redan i äldre tider varit hugad att uttappa vattnet genom Taipale till Ladoga sjö. År 1741 har ett commando Soldater blifvit skickadt att uppgräfva Taipale sandåsen och ugn till brödbakning var redan färdig; men det då infallne kriget, som gemenligen kallas det Willmanstrandska, drog krigsfolket härifrån och arbetet måste stadna. Sedermera ha flere mer och mindre betygande enskilte varit sinnade, några äfven gjort början att leda vattnet från Suvando, men alltid blifvit af mellankomne omständigheter hindrade. Om Taipale vet man, att Svenska Drottningen Christina gifvit frihet att handla här, och äfven skänkt Handlanderne land och skog. Det är möjligt, att donations-brefvet kunde finnas i Kexholms Magistrats Archiv. Så mycket är visst, att flere Handlande bott här under Svenska Regeringstiden, och att på de såkallade Homanska Chartorne finnes vid namnet Taipale en flagga, eller tecken till handelsplats. Det är ock bekant, att Suvando sjö, synnerligen i äldre tider och då man ännu ej kände de stora Ryska Fiskeredskapen, som sedermera blifvit nyttjade, har varit mycket fisk-rik; i anledning hvaraf folket ännu sjunger:
| |
| - | *** Suvannoll on suuret piiat
| |
| - | *** Suuret piiat ja soriat
| |
| - | *** Kalan lihalla lihonnet
| |
| - | *** Kalan latkuilla somistunet,
| |
| - | *** Waan ej tunne tikkausta
| |
| - | *** Eikä ommella osavat.
| |
| - |
| |
| - | === Vuosi 1848 ===
| |
| - | * 01.01.1848 [https://digi.kansalliskirjasto.fi/aikakausi/binding/498482?page=84 Utdrag ur ryska annaler] Suomi n:o 1
| |
| - | ** Matth Akiander on julkaissut tässä [https://digi.kansalliskirjasto.fi/aikakausi/binding/498482?page=4 laajan historiallisen katsauksen venäläiseen historiaan] vuosi vuodelta. Vuoden 1310 kohdalla hän käsittelee Vuoksen vesistöä ja Suvantojärveä, josta alla oleva kopio.
| |
| - | ** År 1310. Gingo Nowgoroderne med lodjor och fartyg till sjön och kommo till ån Usjärvi (Узьерва) och uppförde en ny stad vid utloppet (на порозь, egentl.\ vid forsen och nedrefvo den gamla.)
| |
| - | ** Som namnet Usjärwi (Узьерва, Uusijärwi) ej antyder en elf, eller å, utan en sjö, ett träsk hvars uppkomst folket med egna ögon sett, efter man kallat den uusi, ny, är det icke osannolikt, att denna sjö är det nuvarande Suwando, hvilket kunnat uppkomma sålunda, atta utloppet af den gren af Wuoksen, som fordomtima ledt vattnet till Ladoga, dels genom vattnets förminskning i Ladoga, dels genom uppdämning igengrott, hvarigenom händt, att ett träsk, som förut ej fanns till, blifvit bildadt. Trädstunnar och åtskilliga andra saker, som efter Suwantos fall år 1818 blifvit funne på sjöbottn, tyckas visa, att Suwando ursprungligen icke varit någon sjö. Dessutom betyder ''suwanto'' i finskan: stillastående vatten i elfven, hvilken benämning för Suwando träsk hellre ökar än förminskar sakensa trovärdighet. I den äldsta geografia öfver Ryssland (Книга глоголемая большой чертежь, изд. Г. И. Срасскимь. Москва 1848) beskrifves Usjärwi sålunda: 'Och från den sjö (hvilken?) flyter Pelet (Pielis ?) å till en sjö, i hvilken sjön Rebon (Rebola?) faller. Och från sjön utfaller Wuoksa elf (härmed torde väl menas hela Saimas vattensystem), som löper i Ursewo. Och från Ursevo sjö utfaller i Newo eller Ladoga sjö. Och vid utloppet af Userwa elf (ligger) staden Korela på en holme, och fron detta berg (denna stad?) ligger Wiborg på 200 versts afstånd'. Härtill lägger Kar.\ 'för närvarande bära begge dessa elfvar Userva och Wuoksa namn af Wuoksa'. Se Kar.\1.\ e.\ Den stad, som Nowgoroderne på omförmäldt sätt förstörde, torde således icke hafva varit Kexholm, utan Taipale köping vid Suwantos utlopp i Ladoga.
| |
| - |
| |
| - | === Vuosi 1859 ===
| |
| - | * 06.05.1859 [https://suometar.wordpress.com/2009/08/15/1859-05-06/ Tullitiedote] Suometar
| |
| - |
| |
| - | === Vuosi 1869 ===
| |
| - | * 16.07.1869 [https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/450838?page=1 Matkamuistelmia] Ilmarinen
| |
| - | ** Pari päivää ennen Juhannusta läksin Kiviniemen kestikievariin. Kun siitä menee wähän matkaa koskelle päin ja sitten poikkeaa metsään, niin kohtaa siellä vanhanaikauisen maa-linnoituksen, jotenkin suurenkin. Se on neliökolkkainen, joka sivu noin 90 askelta (30 syltä) pitkä; kupeet hywin jyrkät. Tämän neliskolkan ympärille on kaivettu syvä kaivanto, jossa nykyään oli paljonkin vettä. Kaivannon ulkopuolella on vielä monenmutkaisia multavarustuksia (glaciereja). Linnoitus on kentiesi 1600 luvulta. Kosken toisella puolella sanottiin metsässä löytyvätn toinenkin, wähäisempi wallitus. tuossa suuremmassa wallituksessa, joka löytyy kosken eteläpuolelta, on kansa kaivellut suuria kuoppia, raha-aarteita muka etsiäksensä. Jos linnoituksen kukkulalta luopi silmänsä wiidakon päällitse kaakkoiseen päin, niin näkee lähellä wähäisen pelto-ympyrän, missä wielä 1790 luvulla oli pienen, neliskolkkaisen kirkon jäännöksiä. Se on ollut yhteinen Sakkolan, Raudun ja Pyhäjärven asukkaille; nämät pitäjät mahtoivat silloin olla hyvin harvalta asutut. Sakkolan rovastikartanon kohdassa oli ennen wenäänuskolaisten kirkko. Kohta Stolbovan rauhan jälkeen ajettiin näiltä tienoilta pois paljon kreikanuskoisia; he mahtoivat sitten asettua Inkeriin, jonka asukkaitten yhtä osaa wieläkin kutsutaan Karjalaisiksi. Sakkolan seuduille kerääntyi sitten kansaa milloin mistäkin Suomen kulmasta.
| |
| - | ** Suvannon lounaiskulmaan on sota-aikoina upotettu kello, jota sitten kauan turhaan etsittiin.
| |
| - |
| |
| - | === Vuosi 1895 ===
| |
| - | * 01.03.1895 [https://digi.kansalliskirjasto.fi/aikakausi/binding/870733?page=1 Runolaul]
| |
